När jag var på möte angående Aspiremetoden så vägdes och mättes jag givetvis. MEN !!! Jag vill givetvis ha en indikator även här hemma. Så jag kommer att en gång i veckan väga mig och jämföra hur det går. 

Det är ju några dagar till innan jag "måste" böja med min fasta, det är den 28 som gäller. Men jag har ju bestämt mig redan nu för att smygstarta vilket innnebär att jag redan nu byter ut vissa måltider mot pullverdricka och att jag ska undvika godsaker. 

Tanken är att slutar jag redan nu med godis och sötsaker så blir det kanske lättare när jag bara får äta 800kcal om dagen. Det kommer ju ändå att bli tuffa veckor, men jag har ett klart och bra mål. 

Min startvikt här hemma är på 103,5 kg....!!!

Nu startar min viktminskning !!!

Jag har haft en skänt helg utan några måsten...Släppte allt vad skolan heter, trots backning på en av mina uppgifter.

Paniken som jag skrev om i förra inlägget har även den släppt något. Jag har tjuvstartat lite med mitt pullverdrickande, men inte helt ut. Jag äter frukost och sen kör jag dricka under dagen för att till kvällen äta något litet kvällsmål. 

Detta höll dock inte i söndags då jag var på IKEA i Älmhult med min mamma, men det var ändå inget frossande...och ingen kaka till fikat :-) Så jag känner mig lite stolt över mig själv. 

Lördagen ägnades åt att skapa. Jag började sy en omlotttröja till min dotter...man kan ju hoppas att hon kommer att använda den även om jag är tveksam...inte det att den inte är fin. Anser själv att jag är väldigt bra på att sy, men den är nog inte cool nog...eller något...men men den ar rolig att göra. Den är inte helt färdig eftersom jag var ivägi söndags och har pluggat i stort sett hela dagen idag.

Var även på utvecklingsamtal med dottern idag, hon hänger med bra i skolan och hennes fröken är imponerad av hennes intresse för böcker och att läsa.....YES !!! jag har lyckts med en sak som jag ville. 

Det fick jag idag när jag började fundera lite...from den 28/10 ska jag ju leva på 800 kcal/per dag. From det måste jag gå ner minst 6 kg till den 20/11...det är ju inte lång tid som jag har intalat mig att det är. Därför kom paniken smygande...

Så från och med idag är det totalstopp för godis och sötsaker. Dessutom tänkte jag börja byta ut någon måltid om dagen till pullverdricka...

Jag vill ju inte missa det måler för då får jag inte vara med i projektet..

Så ny jäklar blir det skärpning....!!

Här sitter jag i godan ro och titta på ett avsnitt av Castle när telefonen ringer.  När jag ser att det var från dotterns skolan var jag säker på att det var hon som ringde och ville fråga om hon kunde leka med en kompis, men döm om min förvåning när det är Ebbas lärare som ringer. 

Det visar sig att när de hade matte ramlade det ner en lus på dotterns papper .en LUS !!!

Visst har det funnits i klassen och vi har kammat men inte hittat något. Nu blir det till att bege sig til apoteket och köpa lusmedel och sen kamma, kamma och kamma...

Hopps bara att vi andra har klarat oss, men måste erkänna att det kliar lite överallt just nu :-)

Vet inte om det är jag som är överbeskyddande men jag tror inte det..

Det som jag reagerade på i morse, och har gjort vid flera tillfällen, det är hur man kan låta sina små barn gå till skolan själva.

Min son går i 2:an och skolan som han går på är en F-3 skola.  Det händer i stort sett varje morgon att jag ser barn som går i 2:an altså 8 år gå eller cykla sjäva till skolan. Hur tänker man då som förälder...till saken hör att för att komma till skolan så måste du korsa E22:an, visst det är 30 förbi skolan men vilken lastbilschafför håller det...inte ens föräldrar som just lämnat sitt barn gör det. 

Jo, det finns en gångbro, men den kan man inte ta om man har en cykel. Då måste man gå över vägen och där man gör det är det inte ens ett övergångställe...I morse var den ett barn som kom gående och inte tog bron utan gick över vägen.. borde man itne som förälder vara orolig över sitt barn då? 

Det kan ju vara så att man litar på sitt barn att det klarar av att gå själv, men det är ju inte bara det som saken beror på.

En sak som hände mig och min son en gång när vi skulle gå över ( vi cyklar alltid) Så stannade en bilist och släpte över oss, men bilen som kom från andra håller gasade på och jag fick dra i min sons ryggsäck för att dra honom tillbaka och inte bli påkörd...

När jag skulle sova i går låg jag och tänkte på vad jag har skrivit här på bloggen. Om vad jag ska vara med om och resultatet och jag insåg att jag har nog låtit ganska ytligt. Som att det enda som jag bryr mig om är att bli smal och se smal ut...Givetvis handlar mycket om det, men det är inte den primära anledningen till att jag väljer att gå igenom den här behandlingen. 

Den största orsaken är att förbätta min livskvalitet...att slippa mina snarkproblem och att få vakan utsövd på morgonen, att slippa halsbränna på nättern att inte behöva gå upp på natten och ta något för att bli av med den, att få tillbaka ork så att jag kan ut och träna som jag längtar efter att göra, att kunna plocka upp saker på golvet och knyta skorna utan att bli anfådd, att kunna klippa tånaglarna och ta på strumporna utan att kämpa....Jag skulle kunna göra listan lång på saker som skulle förbättra mitt liv..så gör jag det för att bli small...Ja delvis..men det jag skrivit nu är viktigare..

En av de viktigaste sakerna är att kunna följa med min son på hans bana när han orienterar, utan att veta att jag sinkar honom och att han skulle kunna springa på halva tiden om han inte hade mig i släptåg.

 När vi gick från mötet om den här metoden så tog han mig i handen ( och nej, barnen var inte med på själva mötet utan satt utanför...har man inte barnvakt så har man inte ) och sa "Du mamma jag kom att tänka på en sak, om du går ner i vikt då kommer ju du orka springa lika fort som jag"...En sån kommentar värmer mammahjärtat.

Nu har det gått några dagar sedan jag bestömde mig för att gå med på Aspire-behandlingen....det dyker hele tiden upp nya tankar och mest possitiva...

Gick på stan med barnen i helgen och titta i skyltfönster till affärer som har kläder som jag gillar, men som inte har i min storlek...snart kommer jag att kunna köpa kläder där....En helt ortroig känsla

Det som har varit ilte jobbigt är att min dotter inte tycker om att jag ska göra detta. Hon är oroig över att något ska hända och för att saker kommer att förändras här hemma. Jag har försök att förklara att jag inte kommer att ändras, jag kommer att vara samma tjatiga mamma som jag är nu...;-) Mina barn hjälper till en del hemma och dotter cyklar även och handlar ibland om det bara är en liter mjölk eller så som vi behöver.... Hon är orolig för att jag inte kommer att "behöva" hennes hjälp när jag blir smal och orkar mera själv... fick förklara för henne att det finns ju flera anledningar till att jag låter henne cykla och handla...och dessutom är jag ganska lat av mig. Så vill hon brygga kaffe till mig kommer hon att få göra det även i fortsättningen.

Det verkar som att hon förstår mera sedan vi pratade om det..och jag hoppas att hon inte kommer att vara orolig...det vill jag ju inte.

Idag har jag börjat det...mitt nya liv....

Den senste tiden har jag gått upp en massa i vikt och passerat tresiffrigt....trodde aldrig att jag skulle göra det...ja det hände ju inte just idag men idag tog jag beslutet att göra en förändring.

Jag ska delta i en studie om viktminskning...I studien ingår det en grupp som gör en GBP ( Gastric bypass) och en grupp som kommer att få en bahnadling som heter Aspire. Den inebär att man får en peg på magen ( en knapp på magen) genom den kommer man sen at kunna tömma en del av det man har ätit....Ja det låter jätte äckligt det tyckte jag med när jag hörde om den..men nu när jag har läst på... Det handlar inte om att kunna vräka i sig vad som och sen göra av med det....hemligheten är att tugga....väldigt noga....gör man inte det går det inte heller att tömma... Om man ska tugga maten så noga som man måste, då hinner man inte att äta så myket innan man blir mätt....nej det är inte något jag bara säger...jag har testat.

När vi åt middag idag orkade jag bara äta hälften av det som jag normalt äter....

Innan man får gör det lilla ingreppet som man behöver så ska man fasta i 4 veckor..eller man får inte äta mera än 800 kcal om dagen. Det kommer jag att börja med den 28/10 och den 20/11 kommer jag att få min peg dit satt.

Jag har träffar personer som just nu genomgår behandlingen och de har uppnått fantastiska resutat...tänk om jag kan få gå ner lite så att jag orkar träna....äntligen få ut och sprina utan att nästa kola vippen på köpet....underbart...