Nu har det gått några dagar sedan jag bestömde mig för att gå med på Aspire-behandlingen....det dyker hele tiden upp nya tankar och mest possitiva...

Gick på stan med barnen i helgen och titta i skyltfönster till affärer som har kläder som jag gillar, men som inte har i min storlek...snart kommer jag att kunna köpa kläder där....En helt ortroig känsla

Det som har varit ilte jobbigt är att min dotter inte tycker om att jag ska göra detta. Hon är oroig över att något ska hända och för att saker kommer att förändras här hemma. Jag har försök att förklara att jag inte kommer att ändras, jag kommer att vara samma tjatiga mamma som jag är nu...;-) Mina barn hjälper till en del hemma och dotter cyklar även och handlar ibland om det bara är en liter mjölk eller så som vi behöver.... Hon är orolig för att jag inte kommer att "behöva" hennes hjälp när jag blir smal och orkar mera själv... fick förklara för henne att det finns ju flera anledningar till att jag låter henne cykla och handla...och dessutom är jag ganska lat av mig. Så vill hon brygga kaffe till mig kommer hon att få göra det även i fortsättningen.

Det verkar som att hon förstår mera sedan vi pratade om det..och jag hoppas att hon inte kommer att vara orolig...det vill jag ju inte.