Det är inte alltid lätt att vara förälder till barn som håller på med idrott. Jag vet iofs inte hur det är att ha barn som håller på med en sport där man hela tiden kan följa dem. 

Jag har barn som håller på med orientering. Man skickar iväg dem ut i skogen med bara karta och kompass för att de sen på egenhand ta sig runt en bana i skogen och förhoppningsvis hitta alla kotroller utan allt för stora problem. Visst lite fel blir det ju oftast, så är det nog. Och vad gör man själv under denna tiden då barnen springer i skogen...efter att man tagit sig tillbaka från starten till målet så börjar väntan. Med  barn efter barn som kommer i mål, de man mest lägger märke till är ju de som springer i samma klass som ens eget barn....och man ser dem komma i mål en efter en. Även de som har startat en lång stund efter...

Tiden går och man blir bara mer och mer orolig. Man får flachbacks från när man själv var barn och sprang vilse...denna känsla av att inte ha en aning om var man är och hur man ska komma vidare och sen hur lessen man kunde bli därute i skogen....Det är ju inte den känslan man vill att ens barn ska ha...alldeles ensam där ute i skogen...

Sen...efter 1 timme och 20 minuter...dyker hon upp på upploppet och tro mig...tårarna var inte långt borta...När hon kommit i mål så sluter flera föräldrar upp och frågar hur det gått. Ebba tittar upp på oss, nästan lite oförstående av uppståndelsen ( kan nämna att hon var nog sista löparen i mål på hela tävlingen) och säger, nästan med en ryckning på axlarna. " det har gått bra".

När jag såg banan insåg jag varför det tagit tid för henne. Det var inte någon lätt bana och kan nog sticka ut hakan och säga att det inte var en D12K utan mer en D12 vilken är ett snäpp svårare, och egentlinge för svår för Ebba. Jag är oerhört stolt över att hon klarade sig runt på den banan överhuvudtaget ! Den är bra mycket svårare än vad hon tidigare har sprungit. Och den som facinerar mig är att hon är vid så gott mod fast den var minst 30 minuter upp till placeringen över henne och fast hon har varit helt vilse vid några tillfällen..men ge upp med orientering..inte en chans. Det är ju bara att försöka igen mamma, eller hur ? och vad svarar man på de,,,jo så är det ju givetvis..så det är bara att inse att det var inte sista gången som jag står vid målet och är orolig och bara väntar.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu är det ett tag sedan jag skrev här..kommer inte riktigt ihåg när det var..   Nu kurs i skolan som tar mycket tid. Mina 4 veckor med pulver är över och igår var det dags !!!!   Hela morgonen var jag så nervös så att jag hade stickningar i f...

23/10 - 102,3 kg 30/10 - 100,6 kg -1,7kg 6/11  -  99.0 kg -1,6 kg  12/11 - 98.2 kg - 0.8 kg   S:a -4.1   JAha så mycket harjag gått ner sammanlagt...måste gå ner 6 kg till nästa torsdag. Dock är det inte från ursprungsvikten här på sida...

I går var det åter torsdag och åter dags för vägning... Och så här blev det   23/10 - 102,3 kg 30/10 - 100,6 kg -1,7kg 6/12   -  99.0 kg -1,6 kg    Känns kanon måste jag säga :-) ...

Jag har nu hållit på med mina shakes i 1,5 vecka och jag tycker att det går ganska bra.... Jag trodde nog att det skulle vara jobbigare än vad det är. Jag har ju varit både på mc donalds och på fik utan några problem.    Men jag måste säga att ja...

Torsdag innebar vägning...   Vågen visade på 100,6 kg vilket innebär en minskning på 1,7 kg !!!   Det måste man ju vara nöjd med..:-) ...